Silence! - I Kill you!

Har ni också sett den grejen?

Problemskapande?

Jag i alla fall bekymrar mig mer över vad flippflopp- soldaters genusskapande bidrar till än vad burkadamers dito gör:

Mediekommunikation?

Jordbävning ...

Tror knappt att uppstädningen av miljarders miljarder(jepp, alltså fler än de Sverigedemokratiska  400 miljarder kronorna) ... plankor, kablar, stenblock, plåtflak i det förödda Japan kan jämföras med vad förvirringen i mitt huvud kräver av bättre ordning.
Nederlag på arbetet. Ny chef. Inkompetens. Och Machavelliskt söndrande pågår.
Jag drar min fana. För det jag tror på. Och kampen om det marxistiska problemformuleringsprivilegiet är som alltid en klassiker i maktstrider.
Kom an Japaner!
Håll ut!
Kom an Mrs S, hitta en väg ut!
Delacroix ingjuter fortfarande mod! 200 år senare ...

Mangahär för Japanen

inteserektionellt uppror

Arslet för demagoger ...

Gaddafi ...

Det här klippet nedan är en komikers önskedröm. Tragiskt bara att det är SANT.
Eller ÄR det det?
Verkligen?
Man undrar ...
Hur många perrar han HAR egentligen?
Om han rentav har en kortklippt grålockig när han ÄR Drottning Elisabeth?
Ärligt talat, han är en lite cool excentriker ändå, en uppstickare bland de i övrigt gråklädda världsledarna (utan att säga nåt om hans gärningar). Kanske smakat tabletter från Al Qaida han med?!

Äkta hår?

Noir Noir med Papiljott 

Kortklippt?

Bono wannabe?

Framåtkamat med matchande musche?

Gaddafi's speech excerpts

Anna Wahlgren -BOOST

BARNABOKEN!
Jag läste den upp och ner, ner och upp. Hunden läste den med sina små sylvassa tänder. Så boken var ordentligt tuggad även i sina murgröna kartongomslag. (Jamen visst skaffade vi hund när jag ändå skulle vara hemma liksom.)

Men inte UTAN Anna Wahlgren!

Hon har gett mig en självklar auktoritet i förhållande till mitt barn, nåt som hållt i sig i alla faser.
Trots allt.
För att ungen varit behändig förmodligen, eller blev det?!?

Mera ANNA Wahlgren! Mindre ängslan.


Va fan ska man göra? liksom.
Fråga en en veckas beibi?!?

EN gång såg jag honom LIVE!

Om jag hade en röst, om jag hade ett hjärta ...
 - då önskar jag att de vore som hans!

Ja, jag önskar att jag var hans. I fantasivärlden leker jag med tanken. Oh det svindlar. Men, jag skulle aldrig ...
Hur skulle det vara att leva under vingarne av en sådan?
Att ligga nära den kropp ur vilken t.ex. Blanche och Marie runnit? Tribadernas natt? Livläkarens besök? Från regnormarnas tid? Mer har jag inte läst. VIlken skatt va? Att få komma igenom. Tur att jag inte läst de där böckerna förrns nu. Vissa författare är slöseri att läsa för tidigt. Den sjuttioårige Enqvist tänker t.ex. på sin far, den döda 31 åriga vägledaren, som ett barn.
Jag vet inte ... men hon, - Gunilla Grupp åtta nånting: respekt!

En gång för säkert sju åtta år sen satt jag bredvid Enqvist på ett seminarie på filmfestivalen. Herregud! tänkte jag då! EN legend! Nu önskar jag att fler kunde bära en sådan karaktär.

Läser just nu Ett annat liv, långsamt, mitt i nattten, och rösten är vidunderlig! kan inte hjälpa det. Det är hjärtat, och den totala självkritiken.

Lonely Planet ...

Var ändå inte syjuntan mer revolutionär, än dessa gympande, dessa body tonande, yogande, dansande damer som kommer till grupper alldeles tysta, kör skiten ur sig, och går lika tysta och ensamma därifrån.

Därefter orkar man inte bekymra sig om tillhörighet. Och gör man det, orkar alltså, då kör man ett dubbelpass, alternativt äter 50 mg Sertralin.

Fitta?!

... var det enkla svaret på varför mitt inlägg om Arbetslinjen för nyanlända rönte så pass mycket uppmärksamhet. Okej ... nu behöver jag inte vara positivt överraskad längre över det av mig inbillade stora intresset för "integrationsfrågan".

Arbetslinjen och mitt bröstinlägg lockar var natt besvikna besökare hit ...

Heureka, nu förändrar vi världen! Mer fitta och bröst till blggsfären!

Bah!

När det plötsligt räckte att säga moralpanik inför allehanda spörsmål vilka därmed ansågs skola dö en ful konservativ död om kritiker, surkärrigar och allmänt räddhågsna pessimister fick hållas med sina försök att analysera, när det hände alltså, och dessa coola antimoralpaniker vädrade luft, då kanade vi utför snabbt. Som om avantgardet bara skulle vara en enda stor orgiastisk ja-rörelse inför ALLT!

Som att föräldrar bara högröstat trampar in på kommunalfullmäktige när det inte ges plats på förskolor, men inte knystar nåt när det  sätts 24 ungar i en grupp.

Eller när man tror att man måste kalla in medieexperter för att fatta att små barn - som utvecklar sin empati och förmåga att förstå känslomässiga konsekvenser i andra människor - inte skulle få vrångbilder av att spela för mycket våldsamma game.

Eller som när plötsligt whistleblowers blivit ett sånt starkt populistiskt begrepp bara dem absolut inte finns på dina personalmöten, för där ska man vara flexibel och förändringsbenägen till va fan för påhitt som helst.

MORALPANIK!

Flow i min lilla låda ...

 ... att jag har kommit i gång med träningen, utan att gå i den där fällan onaturliga proportioner, och således har jag inte fått ont nånstans, som i min lilla ischias .. bara den sedvanliga träningsvärken, som nu också gett sig.

Arbetslinjen för Nyanländ

Arbetslinjen för alla dom som i dokument kallas för NYANLÄND - jag mailade handläggaren och frågade hur detta begrepp är definierat och hur länge det antas relevant, men fick naturligtvis inget svar. Numer vet jag att man om man från myndighet vill ha svar på ett jobbigt mail så ber man dem diarieföra mailet - ARBETSLINJEN för "nyanlända" är trasiga praktikplatser, en heltid med 2500 i ersättning, underbetald hemlig arbetare, och slav, för alla jävlar sorterar folk genom att för enklaste arbete kräva Svenska i tal och skrift! Vad FAN är det? När kan man Svenska i tal och skrift? Hur fan definierar man det? Och varför ska du skriva rätt för att städa industrilokaler? eller serva disk i ett storkök?

Själv skriver jag fel i var och varannan mening. Syftar galet. Gör om, gör rätt. Särskriver. Stavar fel.

Internationalisering folks!? Om man talar fyra språk, inklusive engelska och franska, så KAN det väl framgent inte vara omöjligt att hanka sig fram på en arbetsplats inom ett yrke som man har arbetat med i 15 år, på en halvdan svenska? Nä, idioter med vokabulär ÖH, AH, VA, FITTA, KUK sitter gladeligen och sorterar bort språkbegåvade som med all sannolikhet kommer att prata omkull dem om bara några år.

Reinfeldts forskarexpedition.

Dagens morgontidning lobbar för Reinfledt på turne, generad och blossigt leende står Stadsministern i en ring av unga tjejer i Angered. Hans ide var att dom skulle vara i majoritet: han skulle lyssna, han skulle lära. Visst: fine! men va fan tror han att han ska få veta, hur ska han kunna hålla olika faktorer och premisser i huvudet så att just hans tolkning av det han ser blir angelägen och riktig och möjlig att följa?! Fem minuter på fritidsgård i Angered och han ska förändra hela jävla riksdagsarbetet!

Denna forskarexpedition i exotic land är lätt etnoanstruken.
Jag kan enkelt säga medelst en mening Reinfeldt:
strukturell diskriminering på etno-, kön- och klassgrund orsakar dessa UTANFÖRSKAP!
Arbetslinjen för de diskriminerade ser alldeles speciell ut.

Fatta Egypten?

Att se på de Egyptiska demonstranterna i direktsändning i en splitvision där den ena halvan sänder Mubaraks tal, och den andra folkhopern på torget är galet spännande. Att höra hur ropen går från karnevalesq kampsång och vitflagg- viftande till oro, knytna nävar och ilskna vrål är historisk dramatik.
Jag ser detta, tänker jag, det händer nu. Men det är obegripligt.
Av många anledningar.
Hjärnan kan inte överbrygga så många abstrakta förvissningar om avstånd, och verklighet.
Men, jag vet för lite: om Egyptens historia. Det hjälper inte att jag ser. Jag måste veta också för att förstå.
Det mänskliga i deras vilja är ju uppenbar. Solidariteten med ett folk som vill frihet och demokrati är inte heller svår. Men resten, hur man bygger en statsapparat. Hur folk ska rösta utan tradition? Vi som har haft en lång facklig kamp kan känna oss hemma i den klasskampen. Men vilka system och processer har pågått i Egypten vid sidan om regimens maktfullkomlighet som ska ge dem solidaritet med ett parti, en ledare, en ide? Jag vet inte.
Och inte visste väl Bodström heller när han på US order så glatt skickade några "terrorister" till Egypt för lite tortyr? eller visste han det? men sket i det för att vara på diplomatiskt god fot med Amerika?

Sammanhangen är viktiga. Därför hjälper det inte att jag ser allt direkt. Och man kan inte heller få betydelseskapande insikter av snuttar från twitter utan att känna till sammanhangen, eller orsakssambanden som tweeten refererar till.

Det bekymrar mig därför att man tror sig behöva anpassa hela jävla journalistyrket efter dessa snabba heta nya sociala medier bara för deras popularitet flyttar kapital. När det aldrig har varit mer angeläget att bildade kunniga människor tillhandahåller väsentlig och viktig information som uppenbarligen kan förändra villkoren för folks out there kan man inte utarma institutionerna som kan göra saker begripliga. Varför antingen eller?
För tydligen öppnade man Facebook igen i Syrien. Folket där som alla hade hackat sig in på förbjudna Fb via ett undercover- program uppviglade på Fb mot sin president, samtidigt hade en stor majoritet slutit upp bakom presidenten via Fb och därmed hindrat en upprepning av Tunis och Egypt. Fler folk gillar läget, stabilitet, och framtidstron som presidenten ingjuter.

Aldrig tidigare har vi haft så uppenbara behov av stora kunskapsbanker, insikter, historisk medvetenhet och förtrogenhet med vad det civila civiliserade samhället kräver för att kunna ta ställning när drevet går. Det allt större fokus här i landet på tillämpningsutbildningar, yrkesutbildningar och arbetslinjen utgör därför ett hot mot utvecklingen av anständiga samhällen. Att läsa humanistiska och samhällsvetenskapliga ämnen i dag ger inga jobb. Och jobb ska vi ha. Till varje pris ska vi BNP'a oss uppåt. Utan ide, utan förankring men jobba, det ska du, ruta hos någon, dela ut reklam i minus 20. Och samtidigt ser vi nu hur t.ex. FN inte längre kan ses som en garant för att bevaka hur deras idealiserade luddiga konventioner efterlevs. FN är alltmed tandlöst. Och vi, vad behöver vi? Behöver vi några försäkringar för att vi, eller våra barnbarn, ska slippa hamna i helvetet? Vi behöver en värde- och existensmetamorfos som kan rädda oss från instrumentalismen och snuttifieringen (och arbetslinjen).